Gick småirriterad större delen av dagen. Ett obehagskryp i kroppen. Insåg till slut att det hade med utmaningen att göra. Jag VILL göra video varje dag. Och tänker nu göra det dagligen i 40 dagar. Men nu försökte den gamla identiteten högljutt klänga sig kvar. Så den försökte få mig att känna att det här inte alls är roligt. Och att jag inte alls vill det här. Men när jag insåg det så kunde jag byta perspektiv efter en skön svettig promenad. Och landade i att:
”Just det! Det var ju Soul First. Och det här är ju KUL. Och jag är ju chill och fri.” Och jag skulle ju faktiskt göra en messy video som inte alls behövde ha struktur och tydliga punkter osv. Sååå skönt! 😄 Så till slut blev det en video i poolen. Den plats där jag absolut lättast kan känna mig hemma i min energi av att vara chill och fri.
Nu är det kväll. Och det känns mycket bra. Känner att jag är hemma rätt version. Riktigt lovely! 🩷
Så intressant att läsa! ❤️ Jag var med om något liknande idag, skriver det i eget inlägg. Att den gamla identiteten kan jobba så hårt! Härligt med poolen 🙂
Jag har tänkt skriva här flera dagar men det har inte blivit av. Varje dag är en upplevelse, det är säkert. Särskilt morgnarna har varit underbara, att koppla ihop mig med själen och påminna mig om den kraft som finns där. Vissa morgnar går det lättare än andra. Ibland är det trögare, ibland flödar det.
Jag tycker om de små stunderna som jag har under dagens (satt påminnelse på mobilen för att komma ihåg) då jag funderar över ”What would she do?”. Hon som är jag och lever min dröm. Jag får nästan alltid tydliga svar. En gång var det precis det jag gjorde i stunden, men annars har det varit annat, ofta med andra männsiskor. Att äta lunch tillsammans med ett gäng människor jag känner väl, på ett ställe med underbar fräsch buffé, där jag är stamgäst :). Att boka spelningar, att prata med nära vänner om hur det går. Det sociala är tydligt att det är viktigt. Men det är en sån trygg grupp som känner varandra väl.
Igår fick jag ett samtal från en man som ville ha hjälp med en ny hemsida. Och han var klockrent exakt vad jag önskat. Dels en man (hjälper så många kvinnor) och dels var han helt redo att kliva in i något nytt och han visste dessutom att det kommer bli jättebra. Det fanns ingen tvekan och han ville göra ett skifte. Men behövde min hjälp. Jag baxnar nästan. Nu ska jag bara återkomma med ett pris på detta och då vill jag ju ta betalt från min nya plats, där jag vet hur himla grym jag är. Ska svara honom senast fredag ang pris.
Den här morgonen har jag varit i något som liknar din upplevelse. Jag har inte varit irriterad men däremot nedstämd, moloken, nästan ledsen och nervös! Haft ett pirr i magen, fast ett stressat sådant. Jag kände efter vad rösten sa. Den ville försvinna in i en lång film och äta chokladkakor i soffan. Haha, ganska tydligt. Jag försökte conntecta med min själ, jag försökte prata med rösten, jag försökte förstå. Det gick sådär alltihop. Sen gick jag och tog en snabb dusch innan barnen skulle väckas. Klippte tånaglarna. Haha, en typisk sån grej jag brukar glömma. Det var så skönt! Kände mig fräsch efteråt och då lättade det! Så att fokusera på kroppen verkar hjälpa i dessa lägen (tänker på att du tog en svettig promenad och även kanske bad?).
Med den kunskap jag har så vet jag ju att detta kan mycket väl vara obehaget inför att jag nu verkligen bestämt mig. Att jag jobbar medvetet dagligen med att följa min inre röst. Så nu vill den den gamla identiteten bromsa. Den är rädd. Jag fick också en annan tanke. Att det är gammal återhåller stress och ängslan som pyser upp nu. Som ännu fanns kvar i min kropp från åratal i skola och arbetsliv. Och då är det ju inget jag behöver göra något åt – det är bra att det pyser och lossnar. Så jag tror jag håller det där. Låter det vara och ser det som pysande. Grå rök av gammalt skräp som släpper och pyser ut ur mina porer. Då känns obehaget såklart. Och bäst av allt: det är ett tecken på att jag verkligen har bestämt mig :).
Lite fortsatt oskönt kleggigt motstånd några dagar. Fast det varvas med sköna toppar och najsa stunder. Skiftar så fort. Som att en jobbig slempropp ska släppa snart.
Jag gör mina videos. Men prokrastinerar fortfarande. Men det går ändå bra när jag väl gör dom. La ut dagens video nu. Kl 23:55!! 😄
Ska somna i en mycket skön version snart. Jag vet vilken. Så jag väljer henne. Jag är hon nu.💖
Gick småirriterad större delen av dagen. Ett obehagskryp i kroppen. Insåg till slut att det hade med utmaningen att göra. Jag VILL göra video varje dag. Och tänker nu göra det dagligen i 40 dagar. Men nu försökte den gamla identiteten högljutt klänga sig kvar. Så den försökte få mig att känna att det här inte alls är roligt. Och att jag inte alls vill det här. Men när jag insåg det så kunde jag byta perspektiv efter en skön svettig promenad. Och landade i att:
”Just det! Det var ju Soul First. Och det här är ju KUL. Och jag är ju chill och fri.” Och jag skulle ju faktiskt göra en messy video som inte alls behövde ha struktur och tydliga punkter osv. Sååå skönt! 😄 Så till slut blev det en video i poolen. Den plats där jag absolut lättast kan känna mig hemma i min energi av att vara chill och fri.
Nu är det kväll. Och det känns mycket bra. Känner att jag är hemma rätt version. Riktigt lovely! 🩷
Så intressant att läsa! ❤️ Jag var med om något liknande idag, skriver det i eget inlägg. Att den gamla identiteten kan jobba så hårt! Härligt med poolen 🙂
Jag har tänkt skriva här flera dagar men det har inte blivit av. Varje dag är en upplevelse, det är säkert. Särskilt morgnarna har varit underbara, att koppla ihop mig med själen och påminna mig om den kraft som finns där. Vissa morgnar går det lättare än andra. Ibland är det trögare, ibland flödar det.
Jag tycker om de små stunderna som jag har under dagens (satt påminnelse på mobilen för att komma ihåg) då jag funderar över ”What would she do?”. Hon som är jag och lever min dröm. Jag får nästan alltid tydliga svar. En gång var det precis det jag gjorde i stunden, men annars har det varit annat, ofta med andra männsiskor. Att äta lunch tillsammans med ett gäng människor jag känner väl, på ett ställe med underbar fräsch buffé, där jag är stamgäst :). Att boka spelningar, att prata med nära vänner om hur det går. Det sociala är tydligt att det är viktigt. Men det är en sån trygg grupp som känner varandra väl.
Igår fick jag ett samtal från en man som ville ha hjälp med en ny hemsida. Och han var klockrent exakt vad jag önskat. Dels en man (hjälper så många kvinnor) och dels var han helt redo att kliva in i något nytt och han visste dessutom att det kommer bli jättebra. Det fanns ingen tvekan och han ville göra ett skifte. Men behövde min hjälp. Jag baxnar nästan. Nu ska jag bara återkomma med ett pris på detta och då vill jag ju ta betalt från min nya plats, där jag vet hur himla grym jag är. Ska svara honom senast fredag ang pris.
Den här morgonen har jag varit i något som liknar din upplevelse. Jag har inte varit irriterad men däremot nedstämd, moloken, nästan ledsen och nervös! Haft ett pirr i magen, fast ett stressat sådant. Jag kände efter vad rösten sa. Den ville försvinna in i en lång film och äta chokladkakor i soffan. Haha, ganska tydligt. Jag försökte conntecta med min själ, jag försökte prata med rösten, jag försökte förstå. Det gick sådär alltihop. Sen gick jag och tog en snabb dusch innan barnen skulle väckas. Klippte tånaglarna. Haha, en typisk sån grej jag brukar glömma. Det var så skönt! Kände mig fräsch efteråt och då lättade det! Så att fokusera på kroppen verkar hjälpa i dessa lägen (tänker på att du tog en svettig promenad och även kanske bad?).
Med den kunskap jag har så vet jag ju att detta kan mycket väl vara obehaget inför att jag nu verkligen bestämt mig. Att jag jobbar medvetet dagligen med att följa min inre röst. Så nu vill den den gamla identiteten bromsa. Den är rädd. Jag fick också en annan tanke. Att det är gammal återhåller stress och ängslan som pyser upp nu. Som ännu fanns kvar i min kropp från åratal i skola och arbetsliv. Och då är det ju inget jag behöver göra något åt – det är bra att det pyser och lossnar. Så jag tror jag håller det där. Låter det vara och ser det som pysande. Grå rök av gammalt skräp som släpper och pyser ut ur mina porer. Då känns obehaget såklart. Och bäst av allt: det är ett tecken på att jag verkligen har bestämt mig :).
Fortsättning följer, varje dag!
Så intressant du berättar! 🥰
Här kommer min korts rapport.
Lite fortsatt oskönt kleggigt motstånd några dagar. Fast det varvas med sköna toppar och najsa stunder. Skiftar så fort. Som att en jobbig slempropp ska släppa snart.
Jag gör mina videos. Men prokrastinerar fortfarande. Men det går ändå bra när jag väl gör dom. La ut dagens video nu. Kl 23:55!! 😄
Ska somna i en mycket skön version snart. Jag vet vilken. Så jag väljer henne. Jag är hon nu.💖